idag har jag gjort något för första gången i mitt liv.
Jag vaknade, gick upp, klädde på mig matchande tröja och strumpor och sen.. KOKADE JAG KAFFE, TILL MIG SJÄLV! känns som om jag har inträtt en ny era, en vuxen era.
Nu ska jag städa mitt rum och organisera min garderob, eller spela mario. har inte riktigt bestämt mig än.

jag är flottig, äcklig och min underläpp är utav någon konstig anledning dubbelt så stor som vanligt. jag ska åka till mcdonalds och tröstäta nu... ska se om jag får på mig skorna över skoskaven bara.

om ni inte har fattat det än så tycker jag synd om mig idag, mer än vanligt lixom.

jaag veeet förlåt! ibland glömmer jag bort att tiden går, att dagar passerar.
Inte mycket som har hänt sen sist, jag har blivit med iPhone så nu känner jag mig inne i svängen igen. Lika snabbt som det gick att skriva "inne i svängen" så va jag ute igen på grund av den frasen. Jag är gammal.
Jag blev oväntat ledig i onsdags, då hade jag ett personal- meltdown. Jag var så arg och ledsen och besviken på mig själv. För att livet va helt fel.
Jag ville vara hos mina vänner.
Jag ville hjälpa emma att påta i rabatter och hjälpa henne med allt. Komma som en överraskning med allt hon och teddy behöver. Jag vill ta bort hennes smärta i ryggen och dricka en kanna kaffe eller två.
Jag ville åka till rebecka och hjälpa henne skura badkar och lyfta kartonger. Tjuvringa på dörren hos de nya grannarna och spela musik jättehögt, bara för att visa vilka som minsann har flyttat in.
Jag ville vara hos angelica och dricka rosé i solskenet och prata om livet som inte riktigt blev som det skulle. Lätta mitt hjärta en liten stund för att sen skratta åt allt som känns så hopplöst när man har det innombords men som i själva verket bara är, ingenting.
vi bor för tillfället i varsin ände av världen och våra liv skiljer sig så extremt mycket så det är sjukt. Men jag saknar er varje dag. bara så ni vet.
Det är inte så farligt som det låter, jag är en fara för min psykiska hälsa när jag sover för länge och tänker för mycket.

Jag längtar till sommaren, då ska jag spatsera gatan fram i mina blåa ray ban och ge blanka fan i vad som händer imorgon, för till hösten säger jag adios amigos sen ska jag hitta min lilla stig...

• jag satte ett fiskben i halsen och höll på att dö
• det blev en 15min promenad innan jag och mitt sällskap tröttnade på varandra
• jag har precis pratat med världens tradigaste männsika, ATTITYDEN
• jag ska gå och duscha sen sova, fuck ya all, im pissed off tonight

vill börja med att säga att föregående inlägg endast är lite ventilation, inget att hänga i julgranen alltså. (förlåt emma för att jag gjorde dig upprörd höhö)

men back to reality eller vadå, fin dag idag absolut. spenderades hos emma :) mycket mysigt men jag tror vi drack för mycket kaffe (två, tre kannor!?) vi pratade om allt som man borde prata om och sånt man inte borde prata om, storleken varierar det har vi kommit fram till. Men förövrigt diskuterade vi uppfostran och jag tror emma kommer att komma långt på "du får en halv kanelgiffel om du rullar runt" jag tror den kan imponera på dagisfröken och vem vet den lilla konsten kanske kan fixa ett ig till ett G i framtiden? ja jag säger då det, dagens ungdomar.
snart ska jag ut och vandra av mig all min överskotts energi men först ska jag äta. Är galet sugen på kinamat och mjukglass men det blir fisk med hollandääääsesås och ben&jerrys nästan samma, det går gå för idag som man brukar säga

over and out (eh va?)

Ibland känns det som om hela himlen ramlar ner och man bara dör lte grann.
Allt för att rätt människa säger fel ord. Blickar dödar inte, men ord gör.
än en gång, ner och åla på marken för att samla ihop alla bitarna. Samtidigt som man biter sig i läppen och försöker att inte visa svagheten. inte visa att det känns, visa sig stark, jag bryr mig inget alls.
Man visar ingenting, sen går man iväg med alla bitarna, med hakan i vädret. Man snubblar på ett sårande ord som ligger och skräpar och man tappar allt. Man låter all ilska all gråt och all smärta komma på en och samma gång.
sen ligger man där i en famn som tröstar och gråter hejdlöst. När sista tåren hittat sin väg ner på skjortan så kan man inte längre komma ihåg. Man kan inte längre komma ihåg varför hela himlen rammlade ner, allt man vet att man har dött lite grann, och sen går livet vidare...

woho nu har jag äntligen hittat min kamerasladd :)
För att fira detta bjuder jag på en bild på Morsan med det stora M:et, låt mig presentera, the one and only, EMMA BERG <3

dagens inköp, fett najs!