De senaste dagarna (eller har det gått över till veckor nu?) har jag haft en sån jävla resfeber. Eller inte om dagarna men om nätterna. Vaknar och är klarvaken. Precis som man gör när man kommer på att man har glömt något. Det snurrar, jag mår illa, jag är glad, jag är fucking jävla livrädd. Jag längtar nästan mer att få komma hem än att åka bort. Jag tycker att jag är löjlig, jag vet att jag vill. Jag kommer att må bra av det här!
Men det hade varit lättare att börja plugga, skaffa lägenhet och allt det där, men det är inte jag. Jag har alltid gjort det lätt för mig. Aldrig utmanat mig själv. nu är det dags.. eller ja jag ska genomlida ca 2 månader med resfeber och sömnlösa nätter först!