det finns mycket jag skulle kunna skriva här.
Jag skulle kunna börja med att be om ursäkt för att jag är en dålig bloggerska, men det tänker jag inte göra.
Jag skulle kunna skriva vad jag har gjort idag, men det tänker jag inte göra.
Jag skulle kunna skriva hur jag egentligen mår och känner, men det tänker jag inte göra.
För varje grej jag skriver blir verkligt. När jag väl satt det på "papper" så finns det, har jag väl låtit de små orden slinka ur min mun så är det på riktigt. Jag tänker inte låta den här dagen vara på riktigt, den finns inte. Det är en gammal dag som inte betyder någonting längre.
Jag skulle kunna skriva att jag inte minns varför den här dagen är så viktig, men ljuga det gör jag så ofta ändå.
Ljuger för mg själv, ljuger för en vän här och en vän där - nej fan jag mår bra! Livet leker! jag trivs med läget precis som det är.
Ljuga har blivit en skydd. Ett skydd mot mig själv mest för som sagt om känslan inte uttalas så finns den inte.
Så om nån läser, om någon skulle fråga om vad jag menar så skulle jag blåneka till allt.  
Imorgon är det en ny dag och den här dagen räknas inte. jag har inte skrivit något alltså finns det inte.